Paradigmer

Inom vetenskapen kan man kalla ett paradigm en utgångspunkt för forskning. Det kan handla om en icke falsifierbar tes inom astronomin eller påståenden om mänsklig förskaffning inom samhällsvetenskapen. Ett paradigm inom astronomin är Einsteins kända relativitetsteori; E=mc². Kortfattat förklarat kan man säga att energi och massa är samma sak, bara olika form. En teori som vi inte i nuläget kan motbevisa och därför måste anta att den är sann därför att den stämmer in på det den påvisar. Detta blir således utgångspunkten för vidare forskning. Utifrån paradigmet kollar man hur saker förhåller sig och får kanske många svar man inte kunnat hitta innan teorin fanns. Men till slut kommer förmodligen så många situationer identifieras som inte går att lösa utifrån paradigmens ramar att man måste komma på en ny teori, till exempel strängteorin. Går dessa problem att lösa med den nya teorin har det skett ett paradigmskifte. 

Det finns olika paradigm inom olika vetenskapsområden och det kan finnas flera samtidigt. Inom samhällsvetenskapen och specifikt; kvalitativ, naturalistisk och etnografisk forskning, för att exemplifiera, finns det ett helt gäng paradigmer. Dessa innefattar bland annat; att människor aktivt konstruerar sin egen mening av situationer, attributen av meningsskapande är löpande och utvecklas över tiden och att människor är medvetna, avsiktliga och kreativa i sina handlingar (Cohen, Manion, & Morrison. 2011).

Det intressanta med det här och det som hänför mig med det är att detta om något bevisar att allt är relativt. Med utgångspunkt på att mina sinnen fungerar kan jag kolla på min hand och konstatera att det är en hand. Men sinnena är en konstruktion min hjärna gör av verkligheten, hur ljus studsar mot ytor, hur ljudvågor träffar trumhinnan och så vidare i relation till mina egna erfarenheter. Det finns djur som kan se långt fler olika färger än vad människor kan, innebär det då att människans visuella världsbild är fel? Eller hur vet jag att när jag kollar på handen drömmer jag inte, eller att jag har en psykos och det är egentligen en dromedar jag kollar på men att min hjärna bedrar mig. Vi måste för att få vardagen och samhället att gå framåt anta att vi inte har psykoser just nu för det är mest sannolikt att det inte är så. På samma sätt måste vi inom astronomin anta att E=mc². 

För flera hundra år sedan var verkligheten för förmodligen alla människor att jorden var platt och att den var universums mittpunkt. För dessa personer var det här verkligheten. Det vi idag tar för givet att det stämmer eller inte stämmer kanske forskare kommer skratta åt om tusen år. ”Haha på 2000-talet trodde man att big-bang skapade universum och att det inte fanns några parallella universum, vad långt vi kommit sedan dess”. Eller ”Haha förr trodde man att människor utvecklades från apor, idag vet vi ju att aliens kom med tefat och släppte av oss”. Kanske överdrivna exempel men det jag vill poängtera är att vi bara kan agera utifrån hur vi uppfattar eller konstruerar verkligheten utifrån hur vi tror att den är betingad med tanke på rådande omständigheter. E=mc² därför att vi inte i dagsläget kan motbevisa det. ”Människor konstruerar sina egna meningar av situationer” därför att vi inte känner till några omständigheter som pekar på något annat. Men om ett hus inte är rött är det då per automatik blått? Eller är huset egentligen en färg vi människor inte kan uppfatta? Och hur kan vi någonsin konstatera något när alla tankar och intryck i sig är konstanteranden vår hjärna gjort åt oss. 

Jag tror att det är omöjligt att känna till alla omständigheter som råder, människan som varelse är för begränsad för det. Det enda vi kan göra är att arbeta och utvecklas utifrån antaganden om hur världen är beskaffad. Allt är relativt men skulle vi sitta och ifrågasätta varenda detalj i våra liv skulle vi kanske fortfarande suttit i grottor likt stenåldern och undrat om grottväggen verkligen är en grottvägg eller en schizofren synvilla. Vi måste arbeta med de verktyg vi har men vi kan inte ta för givet att en hammare (paradigmet) kan lösa alla problem, förr eller senare måste vi uppfinna skiftnyckeln (paradigmskiftet).